Ute blommar körsbärsträden, men det har varit en tuff period för många barn.
Skolverket har nyligen gått ut med att barngrupperna i Sveriges förskolor och fritidshem bara ökar och ökar, och detta drabbar väldigt många barn. Miljöerna blir allt tuffare och tuffare för många barn, som har svårt att bli sedda och hörda i de stora barngrupperna.
Nyamko Sabuni uttalade sig så här på Newsmilll den 2:a maj; Det är drygt 93% av alla 3-5 åringar som går i förskolan idag. Det vill säga nästan alla 3-5 åringar i Sverige idag går i förskolan.
Nyamko Sabuni har också tidigare sagt att det är kommunerna och inte staten som skall ansvara över storleken på barngrupperna. Alla vi som har erfarenhet från att arbeta i förskolor och på fritidshem vet att hennes resonemang här inte håller. Kommunerna vill bara hålla ner kostnaderna och det är barnen som drabbas hårdast.
När barngruppernas storlek hela tiden växer, och ingen lyssnar på barnen då är det oerhört tufft för många barn. Barn som är små och behöver bli lyssnade till och sedda av vuxna som bryr sig om dem. När barnens miljöer dessutom gapar tomma på lagar, då är det oerhört allvarligt, och om detta har jag idag skrivit en ny artikel på Newsmill,
Du hittar artikeln här:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/03/inf-r-skyddsombud-f-r-barn-i-f-rskolan
Det har också varit en tuff tid för alla barn som har blivit mobbade. De flesta anmälningarna som barnen gör om mobbingen läggs ner, och trots att över 3000 elever har anmält mobbing, har enbart 66 elever av dessa 3000 fått skadestånd. Det är en skandal, att inte fler får skadestånd trots mycket lidande.
Ett vanligt skäl till att ärenden skrivs av är att ansvariga i efterhand har vidtagit åtgärder för att stoppa mobbingen.
Det är märkligt att vuxna ofta resonerar så att om skadan i efterhand har rättats till, då behöver man inte sona det fel som begåtts. Tänk om vi hade diskuterat på det här sättet när det gällde vuxna människor och inte barn.
Det har också varit en tuff tid för barn som i åratal försökt att bli trodda när de berättat om att de har blivit utsatta för sexuella övergrepp.
Om detta berättar före detta kriminalinspektören Monica Dahlstöm-Lannes i en artikel på Newsmill den andra maj som heter; ”Sjöberg hade kanske inte blivit trodd som barn”.
Jag undrar nu, måste vi vänta tills barnen växer upp, som i Patrik Sjöbergs fall, innan han själv vågade slå larm. Förövaren i det här fallet är ju också redan död,och kan inte dömas för sitt brott. Nu vågar de andra som blivit drabbade att berätta, och Patrik uttalar sig om det stora sveket från tränaren och alla vuxna som kanske visste men inte gjorde någonting.
Jag beundrar verkligen Patrik för att gå ut i media, och berätta, samtidigt som han med sin berättelse hjälper andra som varit med om samma sak. Kanske kan hans berättelse nu bli en väckarklocka för många, såväl stora som små.
BRIS uppger nu att det är många fler barn som vågar ringa till dem och tala om detta, nu efter att Patrik har gått ut med sin historia. Det visar att Patriks historia var viktig för de barn som också idag utsätts för liknande handlingar och hans berättelse ger dem mod att ringa till BRIS.
Jag tror att det är viktigt att vi föräldrar vågar tala om sådana här saker med våra barn, även om det känns tufft.
Tänk om vuxna människor kunde sluta att blunda inför den verklighet som många barn har idag, i allt för stora barngrupper med stressig miljö och hög ljudvolym, till all misstänkt psykisk eller fysisk misshandel.
Föräldrar måste våga lägga sig i hur deras barn har det om dagarna, vare sig de befinner sig i förskolan, fritidshemmet, skolan eller i sin idrottsklubb. Det går inte att bara lita på att allt skall fungera bra, man måste själv som vuxen ta sitt ansvar och ta reda på hur det ser ut i verkligheten.
Idag är det allt för tyst i de här viktiga frågorna, och det är för mig en gåta.
Fler vuxna måste engagera sig i hur barnen mår, om vi vill ha en förändring på djupet. 
Genom mitt eget engagemang i frågor som gäller barn och familj, och genom min blogg Starka familjer, vill jag nu vara med i debatten och börja att förändra nu. Allt som vi ger barnen när de är små, får vi tillbaka i framtiden, och då menar jag inte det materiella. Det är tid och kärlek som ofta är dagens stora bristvara. Barnen vill bli lyssnade till och respekterade, och de förtjänar de.
Vi tjänar ingenting på att blunda inför verkligheten runtomkring, och tänk på att det är dagens barn som är framtidens vuxna!
Observera att alla texter och bilder på bloggen Starka familjer skyddas av lagen om upphovsrätt.