Hoppfullt med både Lucia och Tranströmer…..

I år är det inget vanligt år, det är året då vår duktige svenske poet Tomas Tranströmer äntligen fick Nobelpriset i litteratur! Det är självklart många som vill hylla den fantastiske pristagaren. Ikväll hålls det en hyllningsgala i hans ära på Nalen i Stockholm ”A tribute to Tomas Tranströmer” ett litet tips till er som bor i Stockholm. Medverkar på hyllningsgalan gör bland annat poeterna Björn Ranelid och Marcus Birro med flera…

Det allra bästa med Tranströmer tycker jag är att han trots alla svårigheter i livet aldrig har  gett upp eller slutat med att skriva dikter. Han fick en stroke år 1990 och det har starkt påverat hans tal och rörelseförmåga. Men trots detta är det är egentligen bara formen för dikterna som han har förändrat. Innan han blev sjuk skrev han längre dikter, men efter stroken började han skriva Haiku dikter, som är en slags dikter i miniformat, allt efter en Japansk tradition.

Men vad många inte känner till är att Tranströmer också är mycket duktig på att spela piano. Pianospelet och musiken har även präglat hans dikter, och pianot har blivit viktigare och viktigare efter hans stroke som kom 1990. Att kunna spela piano kan ha varit avgörande för Tranströmers fortsatta skrivande efter stroken, det förstod hans fru Monika och resten av hans familj när han kom hem från sjukhuset.

”Nu stannar allting upp, tänkte de först, då när det hade hänt och allting var förändrat. Möjligen tändes ett första hopp den dag då Tomas Tranströmer kom hem från sjukhuset och som det första han gjorde, i en stark längtan, masade sig till flygeln och slog några ackord med vänstran”

Texten ovan stod att läsa i SvD den 18 mars 2004 skrivet av Carl Otto Werkelid i samtal med Tomas Tranströmers familj.

Själv hade jag hade förmånen att se Tomas Tranströmer spela piano år 2004 på en föreläsning i Stockholm, där även hans nya dikter iform av Haiku presenterades. Att se Tranströmer spela piano…… jag lovar er att det var magiskt! Alla vi åhörare blev helt stumma av beundran för den åldrade poeten, som visade upp en sådan briljans och självsäkerhet i pianospelet, dessutom var det strålande vackert!

Trots stroken och ett förlorat tal, så gav Tranströmer aldrig upp sin kreativa process. Det tycker jag är fantastiskt och hoppfullt för oss alla, och nu står han här som nybliven Nobelpristagare i litteratur. Det gäller att aldrig ge upp sina drömmar och Tranströmer är ett bevis på att det går!    Men det är inte bara hyllningsgala idag.

Så här såg det ut hemma hos oss i morse. Det är verkligen helt underbart att bli väckt med vacker sång, och lite godsaker på Lucia morgon, och som förälder bli man självklart helt varm inombords.

”Natten går tunga fjät”…

När det är Lucia då blir man glad, och vet att det börjar närma sig Jul. Jag älskar det poetiska och vackra i livet, och Lucia är just en sådan dag, när man kan frossa lite extra i poesi och musik och se framåt emot ljusare dagar! Så här såg det ut för några år sedan.

Jag tror att jag vill gå tillbaka till den underbara Tranströmer, och ett av hans citat:

”Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”  ur dikten Romanska bågar.

Ja, vi fortsätter att utveckla oss hela livet, och idag känns det mycket hoppfullt med både Lucia och Tranströmer…..

Observera att alla texter och bilder på bloggen Starka familjer skyddas av lagen om upphovsrätt. All rights reserved.

 

 

 

Det här inlägget postades i Familj, Kultur, Musik, Stora förebilder. Bokmärk permalänken.