Jag har alltid tyckt om att läsa böcker och jag började att spela piano när jag var nio år gammal. Det är någonting som jag aldrig har ångrat. Böcker och musik har gett mig stor glädje genom åren, och är fortfarande något av det bästa jag vet :).
I mitt arbete inom förskolan har jag också haft en mycket stor nytta av mina intressen. Jag har alltid läst mycket för barnen och också sjungit mycket och spelat gitarr. Gitarr lärde jag mig att spela på förskollärarutbildningen i Gävle, och jag lärde mig snabbt att göra egna sånger. Gissa om det varit ”poppis” hos barnen genom åren?
När jag arbetade i Danmark under ett år, lärde jag mig de danska barnsångerna och att kompa till dem på gitarr. Det var också ett fantastiskt sätt för mig att närma mig det danska språket, även om jag kan erkänna att det är mycket svårt att lära sig, och att jag har massor kvar att lära. Men med rytm och musik går även språket som en dans.
De danska barnen älskade också förstås att sjunga som alla barn i hela världen oftast gör. Det sjöng bara lite andra sånger, men många barnsånger var också de samma som i Sverige men med helt andra ord. Vad sägs om ”Lille Peter Edderkopp” ? Jo det är ”Imse vimse spindel” fast på danska. Inte helt lätt, men mycket rolig när man väl har lärt sig den.
Barnen i Danmark älskade också att höra svenska sånger och då speciellt ”Här kommer Pippi Långstrump”. Eftersom de visste att Pippi också kommer ifrån Sverige, så var det naturligt för dem att jag sjöng ”Pippisången” på svenska, och de lärde sig också de svenska orden. Ja de lärde sig också ännu mer att älska Pippi Långstrump.
När det var sommarfest på förskolan var jag där med hela min familj, och min dotter var utklädd till Pippi. Barnen ropade Pippi efter henne och trodde att hon var den riktiga Pippi Långstrump från Sverige.
Min man hade med sig elgitarr, förstärkare och högtalare. Jag och min dotter sjöng tillsammans. Min son spelade trummor och min man gitarr. Det var ett riktigt familjeband och vi sjöng våra egna sånger blandat med andra svenska och danska sånger. Barnen, personalen och föräldrarna uppskattade det mycket, och ville bara höra mer och mer. I flera veckor efteråt talade barnen om festen och våra sånger. De var lyriska.
Ja, det är ju så att trots olikheter i de olika länderna så är musik helt oslagbart och stimulerar människor till glädje och stordåd överallt i världen för såväl stora som små. Musik och böcker bygger broar mellan kulturerna och länderna, det tycker jag är helt magiskt!
Mitt oerhört stora intresse för kultur i alla former har även lett mig fram till många fantastiska möten med stora kulturpersonligheter både i Sverige och utomlands. Mitt personliga möte med Astrid Lindgren den 27 november 1995, var just ett sådant möte och det var också startskottet till mycket av den verklighet som präglar mitt liv idag. Vid vårt möte tackade jag henne också så mycket för just Pippi Långstrump, som har betytt så mycket för mig och alla barn som jag har mött genom åren i mitt yrke.
Mötet med Astrid som jag gjorde för 16 år sedan var ett möte som gav mig energi och kraft till att ta många steg som jag annars kanske aldrig hade tagit. Till exempel så skriver jag artiklar som har med barns miljö och hälsa att göra, speciellt inom förskolan. Jag är med i radio och ibland på TV i debatter som gäller barn bland annat.
Jag gör också musik tillsammans med min man och träffar många fantastiskt intressanta människor som har med detta ämne att göra. Sist men inte minst så har jag ju också startat min blogg Starka Familjer, och även här har jag en möjlighet att dela med mig av mina tankar och erfarenheter. Det känns både spännande och roligt tycker jag.
Jag kommer också att intervjua personer som jag tycker är viktiga inom områdena familj och kultur bland annat. Ett och annat känt namn kommer därför att dyka upp här på bloggen. Jag kommer också att berätta lite om de möten som jag redan har haft med intressanta och inspirerande människor.
Ett sådant mycket speciellt möte var med den norska musikproffessorn Jon-Roar Bjørkvold i Oslo den 24 april 2006. Jag träffade Jon-Roar Bjørkvold första gången i Stockholm i mars på en föreläsning som han höll där. Det var en fantastisk föreläsning där Jon-Roar bland annat talade om musikens betydelse för den mänskliga hjärnan.
Efter föreläsingen kände jag att jag ville veta ännu mer, och fick då förmånen att träff Jon-Roar på Universitet i Oslo. Det var ett makalöst möte, och han var precis så där klok och ödmjuk som många musik och kulturpersonligheter är. Jag minns att jag hade med mig en ”creative”, ett mediaverktyg med både inspelad musik och bild som jag visade honom.
Musiken som var förinspelad stod min man och min dotter Emelie för. Emelie som då bara var fyra år spelade både ukulele och djembe. Jon-Roar var imponerad både av mediaspelaren och min mans och dotters gemensamma glädjefulla musicerande. Det var härligt att se musikprofessor Bjørkvolds sanna entusiam och glädje inför musiken. Han kunde nästan inte stå stilla.
Jon-Roar Bjørkvold har också skrivit den populära boken”Den musiska människan”, som har blivit populär i många länder genom åren, för det går att skapa magi genom böcker och musik…..
Observera att alla texter och bilder på bloggen Starka familjer skyddas av lagen om upphovsrätt. All rights reserved.