För er som inte tidigare varit inne på min blogg Starka familjer, vill jag nu säga hjärtligt välkomna in! Kanske kom ni direkt hit från debattforumet Newsmill där jag just nu är aktuell med artikeln:
Här på min blogg skriver jag om frågor som är enormt viktiga för mig, det vill säga barn och familj. I grunden är jag förskollärare sedan 31 år. Min blogg är religiöst och politiskt obunden. Jag skriver om det som känns viktigt, berömmer det som är bra, och kritiserar det som jag anser vara fel, oavsett vilken partifärg det gäller. Barnen sätter jag i främsta rummet!
När min man och jag vi fick våra två barn, blev det ett startskott på en helt ny period i mitt och min mans liv. Vad fantastiskt det var att bli förälder, det gav självklart också helt nya insikter om vad som är viktigt i livet och vad som skall prioriteras.
Jag skriver ofta och mycket, bland annat på ett bokmanus. I allt som jag skriver om finns det oftast allvar blandat med humor. Jag har genom åren även gjort massor av musik tillsammans med min man. Det hör till saken att jag är gift med en av Sveriges förmodligen bästa gitarrister Carl Olof von Schantz.
Min egen resa i ”barnens värld” fortsatte på allvar, från att jag blivit mamma och framåt. Jag kan inte tänka mig något som är finare eller bättre. Ingenting annat kan någonsin ersätta detta. Läs gärna mer om mig och min familj i en artikel från Ystads allehanda, du hittar den här
Men värmen och glöden gäller inte bara mina egna barn, jag kämpar med all kraft för att alla barn i samhället skall bli lyssnade på. Ett personligt möte med Astrid Lindgren 1995 har kommit att betyda mycket i mitt arbete för barnens rättigheter. Det är bland annat därför som jag skriver artiklar på Newsmill, och även deltar i TV och radio debatter i frågor som gäller barn.
Jag vill bland annat ha mänskligare miljöer med mindre barngrupper i förskolan och på fritidshemmen och jag önskar nu att vi får politiker i Sverige som vill börja att förändra på djupet.
Vi måste på allvar förstå och respektera barnen i vårt land, och visa det med kraft och styrka. Det räcker inte att bara rada upp siffror, som om barn bara vore statistik.
När jag läste att politikerna i Stockholm med skolborgarrådet Lotta Edholm i spetsen, nu i det så kallade förskoletalet börjat med att ”beräkna barn på samma sätt som bilar”, i jakten på nya förskoleplatser då kände jag kände jag genast att ”nu måste måttet vara rågat för vad man kan tåla, för hur dumt får det egentligen bli”?
Nu måste krafttag till så att vi genast kan stoppa denna skrämmande utveckling i våra förskolor och fritidshem, och vad hände egentligen med devisen ”Barn är mjuka – bilar är hårda”?
Det är nu som vi måste agera utifrån djupet av våra hjärtan för att barnen skall få vara barn och få vistas i bra och mänskliga miljöer. Som det ser ut idag med de allt större barngrupperna blir det outhärdligt för allt för många barn, och det är inte alls bra.
Larm om förskolan har duggat titt som tätt de senaste åren, nu idag har det även kommit stora larm från fritidshemmen, som inte kan garantera barnens säkerhet.
Barnen blir inte sedda, drabbas av tinnitus och många är ledsna. Alla föräldrar och politiker borde veta mer om barnens verklighet, och vara med och påverka. Det är barnen värda. Själv har jag arbetat i många år för att barnen skall få en skyddad miljö i sina förskolor, genom en helt egen Barnmiljölag.
Självklart kan vi få mänskligare förskolor och fritidshem med mindre barngrupper, men vi måste börja med höja upp frågan till dess rätta nivå, för ”Barn är mjuka – Bilar är hårda”
p.s Jag har funderat lite på hur det skulle kunna se ut i framtiden, och om vi drar jämförelsen ”barn och bilar” ett steg längre, och om politikerna i Stockholm fortsätter på samma spår d.s
Barn och parkeringspoesi (inspirerad av poesidebatten som Göran Greider startade på Newsmill)
”Om politikerna i Stockholm nu börjar att jämföra barn med
bilar och förskolor med parkeringsplatser. Vad blir då nästa steg?
Kanske att jämföra förskollärare med parkeringsvakter, eller att
använda sig av övervakningskameror istället? Ja då kan ju
samhället fortsatta att göra stora vinster på bekostnad av barnen.
Då behövs det ingen kostsam och lång högskoleutbildning och ingen
norm för hur många förskollärare som behövs i Stockholm.
Förskollärarbristen är löst!! Slå ihop de stora bilgaragen med
förskolorna och vips många fler problem blir lösta i ett svep.
Om ni oroar er över barn som kommer bort lär er av de förskolor i Malmö
som nu börjat att utrusta barnens reflexvästar med en GPS. Ja, alla
nya stockholmsbarn kommer garanterat att få en förskoleplats.
Föräldrarna kan nu lämna både barn och bil på samma ställe. Det
underlättar för lämning och hämtning och en hel del tid tjänas
härmed in för de stressade småbarnsföräldrarna.
”Vi får en förskola för en enklare vardag”. – Eller?
Maria von Schantz den 28 oktober 2011
Observera att alla texter och bilder på bloggen Starka familjer skyddas av lagen om upphovsrätt.